ALLA KRUMELUR-
FIGURER HAR EN SJÄL

Om bilderna

Krokiga små streck med munnar

Krumelurfigurer. De är gåtfulla, invecklade, minimalistiska, komplexa, entydiga, paradoxala.
De dyker upp när man minst anar det.

Det var min gode vän Patrik Westman som gjorde mig medveten om deras existens:
"Sitter du här nu igen och tecknar dina krumelurfigurer?"
Frågan innebar ett uppvaknande: det var inte bara meningslöst klotter – det var krumelurfigurer. Och de hade en själ, ett liv, ett syfte – att fylla papperet.

De föds ur pennan, ur handens rörelse, i stunden. De har evigt liv. De är mina lekkamrater, mina förtrogna. Det finns inga andra fantasiskapelser som jag hellre umgås med. De är spänstiga, de gör krumbukter, de skänker kreaturen päls och knottror, de krusar vattenytan, de blåser upp skapelsens ballong – till oanade dimensioner. När den exploderar är det med en härlig smäll.

Och det blir krumelurfigurer överallt.

Tillbaka