Det vackra molnet i mitt hjärta

Matti Steiger Lundmark

 

 

Ljudinspelning (mp3)

 


Nu är det jul. Jag är så glad. Det finns så många vackra snöflingor i världen, mamma. Det regnar, nej snöar ner. Apelsiner, persikor och kristaller. Is-flickan sitter bredvid mig, hon ler. Hennes ögon är blå och klara. Det är jul, mamma. Jag älskar dig.

 

Molnet i mitt hjärta buffar, mjukt. Det studsar runt, det rullar i min hjärtegrop. Det är så fint och jag längtar efter dig.

 

Molnet heter Otto, som min katt. Han jamar, spinner och är så snäll. Jag ska få en giraff i julklapp. Den är två meter hög och gjord av gult tyg med mörka fläckar. Kamilopardali heter giraffen på grekiska. Det betyder kamel-leopard. Så fint.

 

I mitt rum finns en amaryllis. Den har just slagit ut. Den är stor och gul och orange. Jag är så liten och världen är så stor. I min garderob bor det ett litet troll. Men jag är inte rädd, mamma.

 

Ute på gatan leker de stora grabbarna. När de leker vågar jag inte gå ut. En gång kastade de snöboll på mig. En med is i. Jag fick en bula i huvudet. Den som heter Kent är värst, han är ledare för de andra.

 

Jag har en kompis som heter Emma. Hon har rött hår och gröna ögon. Hon kommer och leker med mig ibland. Hon har en vit klänning med blå prickar på. Knasigt. Vit klänning med blå prickar på.

 

Jag tycker inte om att bada. Det är obehagligt med vatten. Man måste vara ren, säger mamma.

 

I vardagsrummet dit jag går ibland när mamma är upptagen med annat finns ett särskilt ställe under bordet som jag gömmer saker på. Jag har gömt en liten sköldpadda där av plast. Den fick jag en gång av min pappa innan han dog. Eller jag minns inte förresten. Mamma sa så.

 

Den där sköldpaddan har bara tre ben och gula ögon. Som en orm eller nåt. Jag är inte särskilt bra på djur egentligen.

 

I mitt rum hänger det en mås i fönstret som man kan dra i ett snöre så att den rör på vingarna. Den flyger och jag tittar på den. Då mår molnet i mitt hjärta bra igen. Då tänker jag inte på skolan.

 

Min klasskompis heter Orvar, han är den som är snäll. De andra heter Erik och Johan och Cecilia och så de andra som inte är snälla heller eller egentligen är de mest tysta och gör ingenting. Orvar är tjock och snäll och skyddar mig. Men när Orvar inte var med blev jag knuffad så jag trillade och slog huvudet i elementet. Det blev ett djupt jack och det blödde jättemycket. Jag fick sy fjorton stygn, skolrekord sa skolsyster som hjälpte mig till sjukhuset. Efteråt sa Erik förlåt fast han sa att det var en olyckshändelse och de vuxna sa att det var så också. Fast jag vet att det inte var så.

 

Jag är mycket för mig själv. Ibland så kommer Is-flickan, men hon är alltid så tyst. Ledsen och sorgsen. Jag vet inte riktigt varför. Hallå, Is-flickan, säger jag. Vad är det? Är du ledsen? Men hon svarar inte.

 

Emma och hennes mamma var här idag och när våra mammor drack kaffe i köket lekte vi i mitt rum, inne i garderoben. Plötsligt drog Emma upp klänningen och hon hade inga trosor under. Sedan drog hon ner klänningen igen och fortsatte leka. Jag sade inget till mamma.

 

Emma är lite konstig tycker jag. Jag såg att hon tog en av mina dockor och stoppade i hennes mammas väska, i smyg. Hon trodde att jag inte såg. Jag sade inget. Sedan gick de och hennes mamma hade med sig dockan i väskan fast hon inte visste om det. Emma glodde på mig på ett fult sätt. Jag bryr mig väl inte om dockor heller.

 

Mamma är snäll men hon är alltid så ledsen. Eller upptagen av vuxensaker. Grubbliga tankar. Jag förstår inte. Hennes bekymmer verkar så svåra. Hon har ett regnmoln i sitt hjärta.

 

Jag hittade på en ny lek idag, en fantasilek som var att jag kunde läsa tankar. Jag läste av tankarna på tanterna på gatan utanför. De som alltid går och handlar på konsum. En tänkte: Jävlar, vad fint det skulle sitta med en sup! Hon såg lite alkoholiserad ut. Det var väl därför. En annan tänkte: Jädrar, nu skulle man ha en smaskig bakelse. Hon var tjock så klart.

 

Att titta ut genom fönstret är nog det jag tycker bäst om av allt i hela världen och se vad det regnar. Eller snöar. Det är så vackert ibland. Som när det snöar giraffer. Kamilopardali. Eller elefanter. Tänk er stora mjuka vita elefanter som singlar ner som fjädrar, som stora mjuka dunkuddar av luft. Tänk er det och ni blir glada! Mamma, jag vill att du kommer nu och ser det här. Jag vill att du också är glad.

 

Is-flickan viskade idag i mitt öra. Hennes röst var kall och hård. Det var första gången hon sade något till mig. "Du ska inte tro att du är något". Sedan sade hon inget mer, fastän jag frågade två gånger varför hon sade så. Jag blev ledsen. Molnet frös till is.

 

Men nu är jag glad för jag leker sjörövare och det är bara jag i köket. Mamma sover med öronproppar och ögonskydd i sovrummet. Det är alldeles mörkt där. Jag bullrar inte, bara lite. Tyst. På ett tyst sjörövarsätt. Och jag är glad för Orvar ringde och det brukar han nästan aldrig göra. Nästan aldrig att han har ringt. Men han kommer hit imorgon och vi ska leka med lego.

 

Emmas mamma har också ringt, hon var arg och sade till mamma att Emma hade sagt att jag tvingade henne att visa snippan. Men jag sa att det var bara ljug och mamma trodde mig nog men hon sa till Emmas mamma att hon skulle säga till mig att man inte fick göra så. Emma ska inte komma hit och leka mer.

 

Jag ligger i garderoben och funderar. Jag funderar på skogen. På en gång när jag och morbror Malte var i skogen och vi plockade pinnar och stenar och kottar. Jag har tänkt ut en historia om skogen, om en skatt som finns och om trollen där som har ett palats som är byggt av guld och smaragder och rubiner också. Jag ska skriva en historia om en hare och en igelkott och en räv som är kompisar och beger sig in i skogen för att fånga skatten.

 

Is-flickan har försvunnit, hon finns inte längre. Hon var i en dröm som jag hade och sa att hon inte vill vara kvar hos mig. Jag vill inte heller att hon ska vara kvar.

 

Molnet i mitt hjärta är inte lika mjukt längre. Jag vet inte varför men på något sätt så är det något som händer med mig nu. Det känns som om jag blev osynlig, lite i taget.

 

Det snöar ute nu, mamma. Det regnar stjärnor och planeter. Ett ljus större än allt ljus i världen ska komma. Det är vitt av snö och ljuset börjar växa. Det är snart jul, mamma. Vi ska ha det så bra, du och jag.



Automatisk text, skrevs i ett svep den 30/4 2010 mellan kl. 13.22 och 13.49.

 

 

© Matti Steiger Lundmark